Röda mattan är utrullad på grusisig asfalt utanför Folkets Hus, slutsålt, och längst fram i mitten av publikhavet sitter hon: Ann-Margret. Rött hårsvall, svartklädd med inslag av glitter. Hon får stående ovationer. Hon som kom härifrån och blev något stort i Hollywood.
Titelns ”jag” syftar på Klara Färdig som vill något annat än att vara lackkonstnären Steves flickvän samt Jokkmokks-Jokke-imitatör på Kvantum någonstans sextio mil från Stockholm. Ann-Margrets självbiografi hamnar i hennes händer och vips har hon en ledstjärna att följa. En ledstjärna som tar henne till Stockholm och vidare till Hollywood.
Spänningen mellan finkultur och populärkultur är ett tema i Ann-Margret och jag. Såväl Steves lackpinuppor som de svartklädda teaterelevernas überdramatiska monologer får sig en släng av sleven. Men temat är underordnat musikalens huvudfråga: hur hittar man sin egen väg och hur ska man våga följa den?
Maud Stålhandskes Klara är en befriande otraditionell hjältinna som inte passar in i stjärnmallen. På piedestalen finns den trådsmala Ann-Margret, snyggt dansad av Soile Ojala. Men i släptåg finns alltid Skuggan – ett inre pessimistiskt vad-var-det-jag-sa-monster som tar yttre gestalt. Sara Persson gör med sin obetalbara mimik en mycket komisk figur. Jesper Sjölander som dragartist från Bräkne-Hoby gör bra ifrån sig.
Historien bakom Ann-Margret och jag är kanske än mer fascinerande än föreställningen. Maud Stålhandske är utbildad musikalartist som valt att flytta hem till Östersund. För att få jobba med det hon vill drar hon igång en stor musikalproduktion, producerar järnet och sätter sig själv i huvudrollen. Det är ett vågspel som skulle ha kunnat sluta hur som helst. Resultatet blir en komisk musikal där sång och dans håller hög nivå. En väl fungerande ensemble. En medryckande upplevelse trots att premiären brottas med ljudproblem i första akt och att handlingen spretar i andra akten för att i slutscenen bli smått ologisk. Det händer också att undertexten ligger så nära texten att de blir synonyma och texten ointressant.
På första raden sitter alltså den riktiga Ann-Margret hitflugen från staterna. Vad tänker hon? Jag sneglar på henne när allt är över. Hon står upp som alla andra och applåderar intensivt. På läpparna värsta breda filmstjärneleendet.
Loading ...
