Johan Welltons ivrigt välkomnande konferencier har fullt upp med att söka efter ljuset från en undanglidande spot. Han blir avbruten och får göra en flygande sorti upp mot taket i en vajer fäst vid den mikrofon han förtvivlat försöker säga någonting i.
Scenografin består av fem trekantiga tygstycken som inramar scenen. De är som stora segel spända på scengolvet med spetsarna uppåt. Framför dem, på golvet, roterar låga strålkastare och sprider ljus i varierande färger över scenen. Artisterna i glittrande vackra kostymer leker med och driver med sceniska konventioner som ljus och ljud men även med sina egna genrer, må de vara jonglörer (Johan Wellton), magiker (John Houdi), eld- och svärdsslukare (Jan Unestam), kautschukartister (Henna Kaikula) eller luftkonstnärer (Marilen Ribot).
Marilen Ribot, luftartist från Mallorca, genomför livsfarliga och hisnande konster i trapetsen men lyckas också skoja med flamenco- och tjurfäktningstraditionerna. Hon får publiken att interagera i flamencoakten med käcka olé-rop för att sedan vrida sig av skratt när hon fläktar sig med solfjädern under kjolarna.
En annan form av interaktivitet står John Houdi för när han bjuder upp en man och en kvinna ur publiken till scenen och använder dem som objekt för buktaleri och kortkonster. Även här är det fråga om komik och artisteri på hög nivå.
Eld- och svärdsslukaren Jan Unestam har utvecklat sina nummer till små sketcher där han spelar olika rollkaraktärer. Först är han en mycket elegant betjänt med serveringsvagn och lyckas bland annat få ner en sked genom näsan utan att det blir äckligt. Sedan kommer han in i indiskt skynke och spelar guru med svärdsslukning på temat. En man ur publiken bjuds upp att delta på scenen men han kan så klart inte sluka svärd och här blir interaktiviteten kanske något mer krystad.
Föreställningens stora charmtroll är den finska artisten Henna Kaikula, en eterisk ormmänniska och akrobat som kan göra vad som helst med sin kropp, till exempel sätta på sig skorna när hon står i brygga. I sitt andra nummer vacklar hon in på scenen till tonerna av finsk tango. Hon föreställer en ung tjej som fått lite för mycket att dricka, hon vinglar runt några varv och försvinner ut som i en dröm.
Hela föreställningen, som vänder sig till en bred och blandad publik, är absolut sevärd. Den har ett sammanhållet koncept och en stark och varm publikkontakt. Artisterna ger allt under några intensiva timmar och den som behöver skratta ordentligt får göra det.
Loading ...
