Bounce + Orionteatern = Sant. Ekvationen stämmer inte enbart för att Bounce gästar Orionteatern hela våren med nya verket Caution!, utan framför allt för att kompaniet använder den välbevarade industrilokalens möjligheter så bra.
En föreställning med Bounce är en trygg upplevelse. Man vet att de levererar. Kanske är det vetskapen om detta som fått de ambitiösa artisterna i Bounce att vilja utmana sig själva – och publiken – i en föreställning som faktiskt motiverar sin titel: Caution! (”Se upp, fara!”). Om publiken inte hade samarbetat med personalen hade det kunnat bli en och annan personskada. Men trots att det inte är den vanligtvis väldresserade danspubliken som fyller lokalen denna premiärkväll, utan en hög procent ungdomar, flyter allt med en imponerande smidighet.
Men det blir inte för tryggt. Under numret ”Kravall”, där en rörlig scen med skällande hundar och svartklädda tungt beväpnade kravallpoliser obönhörligt trycker samman publiken undrar jag en kort stund hur det ska gå. Men som med allt annat i denna skickligt sammansatta föreställning går det bra. Dansarna i Bounce excellerar i teknisk skicklighet och njutningsfull sensualitet.
Föreställningen innehåller även innovationer, som till exempel det meditativa numret ”Taket” där de dansar på ett genomskinligt plexiglasgolv högt ovanför publiken, eller i inledningen, ”Syncronize”, där lådor på en sex meter hög vägg åker ut och in och på så sätt styr dansarnas rörelser. De tekniska innovationerna blir dock aldrig ett självändamål utan underordnas den koreografiska idén om att det är dansen som står i centrum – och om och om igen förför publiken.
När man ser Caution! är det lätt att förstå varför Bounce från sin debut 1997 blivit i det närmaste synonyma med svensk streetdance. Med den övertygande debuten av Daniel Koivunen (jourhavande inhoppare) anas början på en förnyelse av gruppens dansare. Även om man hoppas att originalmedlemmarna ska fortsätta länge så behövs naturligtvis nya krafter om gruppen skall kunna fira tjugoårsjubileum 2017.
Loading ...
