Nyheter [2001-12-05]

Växthuseffekten

En trend som pågått inom scenkonsten ett par år nu, men som enligt NR.NU har kulminerat först på 2000-talet, är alla teatrars plötsliga längtan att skapa egna små växthus åt lovande dramatiker. Man låser helt enkelt in dem på kammaren, sätter en penna i nävarna på dem, vattnar dem rikligt och uppmanar dem att skriva så det ryker.

Nej, riktigt så handfast sker det väl inte, men konstateras kan att bara det senaste året har många teatrar startat ”växthus”, vanligtvis med Royal Court Theatre i London som förebild. Nummer ger dig ett par belysande exempel på syndromet.

Dramalabbet och Växthuset pionjärer
Pionjär på området i Sverige torde vara Dramalabbet med Martin Geijer i spetsen som startade redan 1998. Dramalabbet är ingen fast scen, utan en oberoende organisation i Stockholm som vill främja och spela nyskriven svensk dramatik. Genom att sätta dramatikern i centrum för projektet vill de belysa frågor som: Hur ska vår tids dramatik se ut? Vad är en bra dramatisk text? Hur skriver man en sådan? Några dramatikernamn i deras stall är Lisa Linder och Özz Nûjen. Dramalabbet är övertygade om att kvantitet främjar kvalitet.
   Ett annat dramatikerprojekt som plöjt vägen för andra, kom 1999 när Jacob Hirdwall startade Växthuset på Folkteatern i Göteborg. Jacob blev inspirerad av ett skrivarprojekt på Dramatiska Institutet (DI) där eleverna fick skriva korta pjäser som en del av undervisningen. Varför inte jobba så på teatrarna, tänkte Jacob som också hade spanat in vad Royal Court Theatre gjorde i London. Malin Lindroth, Pamela Jaskoviak och Mattias Andersson är tre namn på nya dramatiker som närt av denna Göteborgska mylla.

Exempel på nytillskott
Våren 2000 startade Länsteatern i Örebro Kruthuset med underrubriken ”Inte Sveriges största teater, men den farligaste”. Här jobbar man, liksom Dramalabbet, utifrån övertygelsen att kvantitet är en förutsättning för kvalitet. Målet är att stimulera produktionen av svensk nyskriven dramatik. Märkligt nog framgår det på hemsidan ändå inte vilka dramatiker de gynnar i sitt projekt.
   Också Upsala Stadsteater som hösten 2001 drog igång med beställt, nyskrivet under vinjetten Hälsningar från NU. Också dom hade Royal Court Theatre som förebild när de bjöd in fem unga dramatiker att specialskriva varsin pjäs med max 1 timmes spellängd för projektet. Redan halvt etablerade dramatiker som Lucia Cajchanová, Isa Schöier, Sofia Fredén, Amir Barghashi och Martin Röhlcke Montelius har därmed funnit tak över huvud till och med 2002. Marie Persson Hedenius är initiativtagare och konstnärlig ledare för projektet.

   Som en logisk följd kan också dras slutsatsen att ”Årets teateryrke” helt klart är dramatikern. Låt oss hoppas att nästa års dito blir regissören, så att nya sådana kommer och vill ta sig an alla dessa nyskrivna alster. Annars blir det nog väldigt många manus som förblir ospelade på grund av redan etablerade regissörer som föredrar klassiker framför nyskrivet, tror Nummerspanarna.

NR.NU

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare