Det är Teater Västernorrland som valt att sätta upp Obefläckad som en del i sitt vetenskapliga projekt Korsväg Faust om etik, moral och framtidsfunderingar.
Gisela Nilsson gestaltar Melanie Laidlaw – fortplantningsbiologen som med hjälp av en kondom snillrikt och beräknande lägger beslag på sin gifte älskares spermier under förevändningen att hon vill bruka säker sex. Det är deras kärleksbarn hon ska föda – ett barn som tillika ska bli den första ICSI-babyn.
Med denna nya metod – intracytoplasmatisk spermieinjektion – kan hon befrukta sitt ägg utan att hennes älskare behöver veta om det. Vad hon i sin tur inte vet om är att kollegan Felix Frankenthaler vill att de egna spermierna ska vara med i leken. Det helar artar sig till ett triangeldrama där frågor som barnlöshet, svartsjuka och etiska aspekter på konstgjord befruktning ofrånkomligen läggs i dagen.
Existentiella frågor
Obefläckad är en pjäs full av övertydligheter och logiska kullerbyttor. Carl Djerassi uppfann p-pillret och han får nog sägas vara större som forskare än som dramatiker. Men det är naturligtvis inte i första hand för att bevittna stor dramatik som de närmare tvåhundra deltagarna har samlats i Gamla Riksdagshuset denna kväll.
Panelen, som efter pjäsen bänkar sig på scenen, är en grupp människor med många tjusiga titlar på visitkorten – professorer, docenter och specialister inom områden som etik, genetik, pediatrik och gynekologi. Men även om expertisen är den bästa är frågorna som ventileras naturligtvis alltför stora för att slutgiltigt besvara.
Under kvällen dryftas många existentiella spörsmål som vem som äger rätten till ett embryo eller till en spermie, huruvida det är moraliskt riktigt att experimentera med och kontrollera befruktningen – ursprunget till själva livet och om forskare har rätt att gå hur långt som helst i sin drift att förstå ett biologiskt system.
Det är inte för inte som en av pjäsens gestalter är döpt till Frankenthaler. Är vetenskapsmannen en Frankenstein, en äregirig typ, som offrar vänskap och moraliska värderingar för äran att vara först med de nya rönen?
DNA-prov i present
Sanningen är naturligtvis inte så svartvit. Resultatet av ICSI blir inget Frankensteins monster. Liksom pjäsens huvudpersoner kan många par, tack vare metoden, få lyckan att möta sitt biologiska kärleksbarn. Men är det rätt att använda statliga pengar för att uppnå detta? Och framför allt annat – vilka konsekvenser får det för barnet att vara resultatet av ett laboratorieexperiment? Många frågor som saknar självklara svar…
När sonen i pjäsen på fjortonårsdagen får sitt eget och faderns DNA-prov i present för att äntligen få veta sanningen om sitt biologiska ursprung blir det i alla fall tydligt vilket budskap vetenskapsmannen Djerassi velat lyfta fram med sin pjäs. Nämligen det att faderskap inte i första hand handlar om biologi utan i oändligt mycket högre grad om kärlek och ansvar.
Loading ...
