Tyst Teater premiärvisar sin nya föreställning Vibragera av koreografen Martin Forsberg på KTH R1, en före detta reaktorhall utsprängd ur berggrunden 25 meter under Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Trots att föreställningen inte är gjord för att enbart visas i detta ovanliga scenrum – som helt automatiskt blir huvudperson i varje föreställning som sätts upp där – kommer reaktorhallen ändå att finnas kvar i föreställningen när den turnerar vidare. Videoprojektionerna (gjorda av Transfett) som ingår i föreställningen är nämligen filmade inne i reaktorhallen och skapar en reminiscens av platsen hos betraktaren.
Under premiärkvällen leder detta till en sorts dubbelexponering av lokalen som på en och samma gång blir både fiktion och verklighet. I denna dubbelexponering rör sig Chisato Minamimura.
Innesluten i sig själv samtalar hon med publiken genom vackert tecknade gester. Trots att jag inte förstår tecknen – eller ens med bestämdhet kan säga att det är tecken – har jag svårt att slita mig loss från att följa hennes exakt formulerade handrörelser.
Platsen eller snarare det som skedde där verkar ha inspirerat Forsbergs koreografi, speciellt i den avslutande scenen då de fyra dansarna virvlar runt som elektronerna i den radioaktiva materien som en gång befann sig i den nu övertäckta reaktorbassängen rakt under deras fötter.
Energi i form av vibrationer binder samman dansare och publik oavsett förutsättningar vad gäller hörsel. Men ovan nämnda användning av tecken istället för det talade språket påminner om att Tyst Teater inte i första hand riktar sig till de hörande.
I synnerhet blir detta tydligt i en scen när dansarna har tagit plats vid ett lågt bord där de genomför ett märkligt spel med tecknade siffersekvenser som tolkas över i siffror på en filmduk.
Det är en suggestiv scen med många överraskande vändningar – och tolkningsmöjligheter. Här liksom i resten av verket är det dansarna som står i fokus, trots den spektakulära inramningen, eftersom dansen alltid förblir föreställningens kärna.
Loading ...
