Ibland till konstnärlig nytta. Videon kan användas som rörlig scenografi eller skapa en motbild eller ett komplement till det som berättas av skådespelarna. Men alltför ofta används videon bara som en utvidgning av scenrummet eller av rollistan. Eller som ren och skär illustration.
Vägglös teater
På Borås Stadsteater spelas just nu tre uppsättningar: den tyska succépjäsen Herr Kolpert, i Susanne Hallvares regi, Symaskinstango, en produktion om textilarbeterskor i 50- och 60-talets Borås, samt Wiveka Warenfalks uppsättning av Agneta Pleijels Standard Selection. Det förekommer video i alla tre.
I Symaskinstango som en inledande flirt med barnpubliken: i en fejkad hemvideo skickar några småflickor en hälsning till den ”farmor” vars minnen ska till att gestaltas på scenen. Säga vad man vill – här har videon i alla fall en berättarteknisk funktion.
I Standard Selection dyker det upp några nyhetsfilmer från 80-talets Sverige – som illustration till pjästexten.
Och i Herr Kolpert får man följa scenens pizzabud på moppefärd genom stan, se honom gå in i en port, kuta uppför ett par trappor och, naturligtvis, knacka på dörren i fonden.
En lek med teaterns fiktion? Snarare ett sätt att befästa naturalismen på scenen. Av ”fjärdeväggenteatern” har blivit en teater med alla väggar borta, utan hemligheter, lika naken och ödslig som TV 5:s dokusåpa Villa Medusa.
Loading ...
