Hennes scendebut skedde vid 8 års ålder i form en relativt okonventionell gestaltning.
– Min första roll var som koarsel. Vi gjorde sketcher som var hämtade ur lokalrevyerna, så det var ju vuxenskämt. Min kompis var inseminatör och så var det en bonde med som trodde att inseminatören skulle… göra det med kossan. Det var skämtet och det förstod ju såklart alla i publiken, som var bönder. Men vi förstod nog inte riktigt själva utan var glada att alla skrattade och att vi fick visa upp oss.
Elisabet Carlssons teaterintresse väcktes alltså mycket tidigt. Hon berättar hur teater för henne blev allt man inte fick göra som liten flicka.
– När jag var liten hade vi cirkus i källaren och när vi flyttade till farfars gård utanför Växjö skulle jag välja en fritidsaktivitet, då blev det barnteater. Jag fick vara högljudd och synas, vara äcklig och rolig. Där behövde man inte vara tyst, snäll och duktig utan man fick vara allt annat.
Rollerna drar
När det var dags för henne att välja gymnasielinje kom hon både in på teknisk linje och på den då nystartade teaterlinjen i Växjö. Hon valde teatern.
Elisabet fortsatte att utbilda sig på Teaterhögskolan i Stockholm och därefter fick hon, nästan lite oförskämt, snabbt en fast anställning på Gävle folkteater. Där blev hon kvar i sju år men sa upp sig från tryggheten för att få en paus och distans till det hon höll på med.
Men så värst lång paus fick hon inte, utan Elisabet engagerades strax av Orionteatern i Stockholm, där hon medverkade i Henning Mankells … och sanden ropar… i regi av Peter Oskarson. Därpå följde en huvudroll i Sofia Fredéns Hand i hand på Backstage, också i Stockholm, och efter detta fick hon för första gången erbjudanden om provfilmningar. Så fick hon titelrollen i SVT:s thriller Kvinna med födelsemärke, som sändes våren 2001 och bygger på Håkan Nessers deckare med samma namn.
Ett grädden på moset-projekt
Parallellt med tv-inspelningen började Elisabet, tillsammans med vännerna Annika Olsson och Lotta Östlin-Stenshäll som hon lärt känna under tiden i Gävle, att skapa Kabaré Kitty. I det projektet har de gjort precis allt själva. Även om det har krävt ett enormt engagemang och att de fick satsa sin privata ekonomi i projektet, strålar Elisabet när hon talar om det.
– Kabaré Kitty är något av ett lyxprojekt eftersom jag har fått göra den med mina vänner och att det har gått bra. Vi började med väldigt låga ambitioner, för att slippa hoppa på prestationståget.
Ämnena i Kabaré Kitty har mycket att göra med hur det är att befinna sig i mitten av livet, det vill säga där Elisabet, Lotta och Annika själva befinner sig, men det är inte en enhetlig story man får följa.
– Det visade sig att vi hade helt olika saker vi ville berätta, vi har olika erfarenheter av livet fast vi är i samma ålder. Men det vi talar om gemensamt är frustrationen över att aldrig bli riktigt nöjd, hur ska man kunna leva upp till alla krav? Och man kan ju aldrig veta hur livet kommer att bli, plötsligt kanske någon dör och då förändras allt.
Olika nummer
Kabaré Kitty, som hade urpremiär på Orionteaterns vind senhösten 2000, har just en kabaréform och utgörs av en rad olika nummer. Elisabet har skrivit musiken och sångtexterna och på scen spelar hon på ett dragspel som inköptes under en a-kasseperiod som gick stadigt i moll.
Som ett återkommande bollplank i föreställningen står flickbokshjälten Kitty Drew och där finns också citerade utdrag ur Kittyböcker, men Kitty själv finns inte med på scenen.
– Det handlar mycket om lyckomyten och myten om kärnfamiljen, vilka bilder som går att leva upp till och det är där Kitty kommer in. Hon är ju så duktig och modig och aldrig rädd.
– Vi snackar skit om henne, försöker smutsa ner henne och man kan skylla på henne om något gått fel, men kan också ta hjälp av henne och säga: ”Jag vill också vara sådär stark och rak som hon är”.
Från bibliotekarie till kloakråtta
I Kjell Sundvalls nya film Grabben i graven bredvid gör Elisabet huvudrollen mot Michael Nyqvist och de spelar ett ganska omaka kärlekspar. Hon är en bibliotekarie från stan och han är en mjölkbonde.
– Det blev ombytta roller eftersom Micke är från stan och jag är uppväxt på landet, så han var lite spänd inför kossorna. Men han ser helt cool ut i filmen.
Elisabet beskriver filmen som en romantisk komedi. Bonden och bibliotekarien drabbas av en passion, men hon har ett starkt kontrollbehov och är osäker på om hon kan släppa in den här ”bondtölpen” i sitt liv.
– Hon har svårt att ta emot kärleken när den kommer, hon försöker kontrollera, men klarar det inte och därför blir det väldigt komiskt.
Kabaré Kitty-kollegorna Annika Olsson och Lotta Östlin-Stenshäll medverkar också i filmen. Annika spelar bästa kompis och Lotta spelar rival till bibliotekarien Desiré.
Grabben i graven bredvid går upp på de svenska biograferna i månadsskiftet juli/augusti och redan i december är Elisabet aktuell igen. I 2002 års tv-julkalender kommer hon att spela en elak kloakråtta. Manus är inte helt färdigt, det skrivs av Carina Dahl, och inspelningarna börjar samtidigt som Elisabet åker ut på Sverigeturné med Kabaré Kitty.
Loading ...
