Livets processer, från uppvaknandet ur en oformlig materia över sönderdelning och sammanfogning till utslocknandet, skildras med mäktigt anslag i såväl dans som scenbild och musik. Evolutionens och reproduktionens skönhet, utvecklingen från slump till alltmera komplex ordning, återges i både kostymer – som kan erinra om fjärilar och fåglar – och videoprojektioner. Delar samordnas till helheter med dansrörelser som bär en förvånansvärt stark prägel av klassisk balett. Det hela är mycket stämningsfullt, närmast andaktsfullt. Inte minst tack vare Gerard Brophys specialkomponerade, nyimpressionistiska musik, med eklektiska citat från arabiska, indonesiska och nepalesiska klangvärldar.
Andra delen, tyska Daniela Kurz’ Breeding spaces, visar fram en helt annan estetik: långt stramare, mera abstrakt men därmed också mera spännande.
Scentekniken är vidunderlig, med golv som går i vågor och avancerade lasermönster som följer dansarnas rörelser. Dessa påminner i sin tur om myllrande varelser på ett korallrev, eller svärmar av insekter i en vattensamling, samtidigt som renheten i utförandet, med koncentrerad fridans, gör att fokus på enskilda dansinsatser blir knivskarpt. Dansarna kan också likna fauner eller kabukispelare: det finns både något antikiserande och japanskt över kostym och rörelsemönster.
Titeln Body+Soul kan nog uttrydas som natur+kultur. Om den första delen är symfonisk, med fri rymd, är andra delen mera som en formsträng konstinstallation: svindlande vacker med ständigt undflyende betydelselager inom en begränsad ram.
Loading ...
