Bondlurken Taisto Suominens historia är en saga om balansgången mellan fram- och undergång. Med en inre trygghet lika frånvarande som den alltför tidigt bortgångne pappan blir det iklädd boxningshandskar han visar framfötterna. Tre finska mästerskap och ett europeiskt sopar han raskt hem i ringen, men när han på VM-nivå stöter på motgångar går allt snabbt utför.
Tafflig, spännig, hormonstinn – så tar sig den manliga svagheten uttryck i Taisto Suominens gestalt. Han är resultatet av en sprucken kondom och också hans drömmar spricker gång på gång, drabbad som han är av 80-talssjukan att tro på varje erbjudande om en ”once-in-a-lifetime-opportunity”. Jan-Christian Söderholm gestaltar denne känslohandikappade urfinne med vildsint mimik och svettdroppar i pannan.
Det är en enmansshow trots fin hjälp på flanken av Jan Korander. Med hjälp av dennes sologitarr blir Ett steg utanför en minimalistisk minimusikal om det dystra livet och de sorgliga villkoren. Om hur hopplöst svårt det är att vara människa, framför allt MAN.
Scenografin är lika enkel som effektiv – en trave ved som står till synes stadigt från början, men som faller i takt med Taisto. Till slut står han framför den som vedklyvande stålman iförd blå mantel. Det är ett mycket sorgligt porträtt av en liten utklädd pojke, som låter muskelmassan ta vid där den inre styrkan tryter.
Ett steg utanför är en berättelse om utanförskap och bristande självförtroende. Det är en berättelse som griper tag och skapar igenkänning. Men den blir lite för enkel. I slutbilden ser vi, liksom i början, pappans gravsten som en upplyst ruta på scengolvet. Taisto Suominens liv började i saknad och fortsatte i avsaknad av de trygga förutsättningarna. Men går det verkligen att skylla allt på en taskig barndom?
Loading ...
