För ett år sedan vann koreografen och dansaren Björn Säfsten tävlingen Koreograf 2007 med verket In trembling space på Dansens Hus. Förstapris var att få göra en föreställning med premiär på Dansens Hus och turné i Dansnät Sverige.
Och på lördag är det alltså dags: Säfsten och hans skapargäng har premiär för det nya verket Cuatro estaciones.
Du har en rätt egenartad koreografisk stil, hur arbetar du dig fram till den?
– Jag gillar när saker och ting befinner sig på gränsen mellan abstrakt och konkret. För att komma dit börjar jag med att bygga en specifik improvisation utifrån begränsningar. Ett slags visualiserande av arkitekturen med en tydlig analys av varför vi gör vissa val, vilka också diskuteras under processen. Den begränsade friheten gör att dansarna måste konkretisera vad de vill.
Vad har det betytt för dig att vinna Koreograf 2007?
– Omtumlande, fantastiskt chockerande! Tävlingen har skapat gensvar och det har på många sätt varit ett fantastiskt år. Vad som kändes viktigt var att priset blev ett bevis för att vi gör något bra.
Du säger vi, vilka samarbetar du med?
– Vi är en arbetsgrupp som samarbetat i fyra, fem produktioner nu, och för mig har det samarbetet varit grunden, med samtal och process i grupp. Priset slog oss inte ur balans – eftersom vi har hållit på i flera år – men vi fick en injektion i gruppen. Vi vill fortsätta med det vi gjort före priset och stanna med fötterna på jorden.
Det nya verket har en spansk titel, Cuatro estaciones, kan du berätta om bakgrunden till det spanska inflytandet?
– Det började med att jag och min pojkvän Jésus Franch, som är spansk arkitekt, flyttade till Spanien. Där hade jag ett halvår då jag inte jobbade alls med dans och var avskild från min vanliga sociala miljö. Jag insåg då att jag inte gillat det jag gjort, och att jag aldrig ifrågasatt den konstnärliga processen där mycket hände av slump, intuition och känsla.
Vad hände då?
– Tillsammans sökte vi residens för projektet The adaptation i Alcala de Henares utanför Madrid. Han gjorde scenografin, och två dansare – Anja Arnquist och Sophie Augot – dansade en duett som jag skapade tillsammans med dem. I samma projekt jobbade jag för första gången med kompositören Vector Size. I samband med ett projekt i maj–juni 2006 jobbade jag med ljusdesignern Jan Pettersson, och inför Koreograf 2007 med videoartisten Joanna Zawieja. Och nu är vi lika många utanför som på scenen. Titeln kommer för övrigt från kompositören och anspelar på de fyra årstiderna, stationer och kretslopp.
Du vann också en turné med den här föreställningen, hur ska det bli att turnera i Dansnät Sverige?
– Det som vi tycker är intressant är att dansnätet har en tydlig verksamhet med scener som har en egen publik. Det skiljer sig säkert från ort till ort, men det ska bli intressant att se hur den publiken möter oss för första gången.
Loading ...
