Amanda
av Peter Holst
Du, Amanda. Tyst och stilla, mörk och
skön så till och med små fåglar sjunger
sånger, lockar ren natur ur dina
välvda kroppsportalers andetag,
här och nu i vår berså av blommor.
Varför grumlas blicken? Grubblar du på
någonting? När vi har vin och sommar.
När det är som vackrast här hos oss.
Lyssna ej på skvaller, snack. Förtal av
avundsjuka blott det är, och missunnsammas
kvirr. Du, lyssna nu på mig en
stund. Jag kunde va’ din far, än sen.
Du lever och du andas och det bästa
kommer sen om du nu bara lyssnar
till ditt hjärtas röst och mina råd
För se gräset du beträder nu
välver inom kort din egen evigt
mörka himmel till din långa sömn och
drar sen näring ur din sköra kropp.
Din lust, din fägring, svalnar och förfaller.
Grip din dag, se natten närmar sig.
Jag väntar på att ej förskjuta dig.
Glöm vad folk, med mindre vett än du har
sagt. Förse dig själv och ge din gåva.
Den förruttnar annars. Obegagnad
är den föga nytta eller glädje.
En förtorkad frukt som inga safter
rymmer. Ostämd harpa utan sång.
Jag vill ha den nu och inte sedan.
Jag vill ha fiolen stämd och krukan
fylld med dryck att läska mina läppar.
Se hur skönt gästvänligt denna sommar
tar emot och ger oss ett mirakel till.
Ge din strof till tidens stora dikt.
Låt mig höra hur det låter när du
sjunger här uti naturens sköte.
Jag ska trampa vatten som en god
soldat i denna strid som väntar oss.
Kom! Hör du? Hornet tutar. Blodet rusar.
Trädens blad är som ett tak, se där,
och växtligheten här ett golv för oss.
Betrakta du nu löv och fågellek
ska jag begrunda markens flora.
Sedan kan vi byta utsikt, du och jag.
Vi är en liten vaktparad som går
emot varann. Vi går längs marken. Stopp
ett tag! Ja just så där, nu kan vi gå åt
samma håll och ett och två och hå!
Får jag lov att va’ tamburmajor?
Jag ska hålla takten. Du behöver
inte hålla på dig längre nu.
Om det hålls på alltför länge, blir det
gammalt, tappar värdet, börjar lukta,
surnar som en gammal ost.
Kärlek är en dagligvara, ska va’
färsk och går den åt föds den på nytt.
Låt den inte stå för länge i ditt
skafferi. Då kan den fara illa.
Den behöver ljus och varma händer.
Den bör njutas varje dag på nytt så
att dess allehanda smak och rika
former kan få komma till sin rätt.
Hallå, se där en alltför välkänd syn. Herr
Skuld i fullt ornat och majestät
och fru Pryd i höghalsat och förklä’.
Barnen Skam och Ågren kilar friskt
omkring i vår planterings blomrabatt.
Jag tror vi flyttar in i rummen nu och
drar gardiner för och regel på.
Adjö mitt herrskap, ha en trevlig dag.
Loading ...
