Vinter på Teater Trixter

RECENSION. När Victoria Brattström sätter upp Vinter väljer hon att låta Fosses halvsagda, lyriska repliker bana väg för en tolkning som lider av en desperation efter ett lyckligt slut.

Visst leker Fosses text med vår längtan efter den romantiska kärleken, det slumpvisa mötet mellan mannen och kvinnan som kanske, kanske, kan leda till något större. Men texten rymmer så mycket mer: karaktärernas trasighet och maktspelet dem emellan. Kanske är jag en moralist, men mannen har ju trots allt familj och kvinnan är missbrukande prostituerad.
Fågelkvitter och ljus liksom kvinnans obefintliga kläder indikerar vår snarare än vinter i scensättning på Trixter. Ingvar Örners ”Mannen” skrattar väl hjärtligt när allting tas ifrån honom; fru, barn och jobb. Han påminner om Richard Geres karaktär i Pretty Woman när han genom den goda prostituerade kvinnans hjälp upptäcker glädjen i att ignorera sitt arbete till förmån för att gå barfota i daggvått gräs. Inte ens när mannen slutligen förstår hur kvinnan livnär sig sviktar hans romantiska föreställningar. I slutscenen ligger hans arm runt hennes hals, men scenen känns inte det minsta tvetydig.
Ändå finns det stunder när svärtan tar över. Scenen där Annika Nordins Kvinnan vaknar efter deras gemensamma natt på hotellrummet, bakfull och äcklad, tyder ändå på något helt annat än kärlek …

Anna Håkansson