Sveriges enda teatervetenskapliga tidskrift läggs ner. Orsakerna är flera men faktumet att redaktionen har drivit Visslingar och rop sedan starten 1996 utan att att få lön och nu dessutom får sitt lilla tidskriftstöd halverat är en stor anledning till att tidskriftens grundare och redaktör Danjel Andersson väljer att lägga ner den.
– Det har varit ett oerhört svårt beslut att fatta, men för mej har det blivit för mycket att vid sidan om arbetet med festivalerna (Perfect Performance och Tupp, reds. anm) också upprätthålla en tidskrift där arbetet är helt ideellt, säger Danjel Andersson till Nummer.se.
Visslingar och rop har stått för både djup och bredd med sina teoretiska och tematiska texter om scenkonst. De har varit knutna till Teatervetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet och har fått ett litet tidskriftsstöd från Kulturrådet men fick nyligen bidraget halverat eftersom den planerade utgivningstakten inte har kunnat hållas. Stödet har bara precis täckt kostnader för lokaler, tryck, arvode för vissa texter och översättningskostnader. Resten av arbetet, allt från att planera innehåll och sätta ihop tidningen, till prenumerationsärenden och distributionsfrågor, har redaktionen utfört helt utan betalning.
– För vår del har det handlat om att få praktiker att skriva längre resonerande och tyngre artiklar, att göra tvärt om mot vad alla andra gör och det har alltid varit lustfyllt att få jobba med de här texterna som inte får plats i andra tidningar eller tidskrifter. Men eftersom vi inte kan få mer pengar, utan snarare mindre, för att göra Visslingar och rop kan vi inte heller lämna över den, säger Danjel Andersson.
Det allra sista numret av Visslingar och rop, som lämnas till tryckeriet i slutet av nästa vecka och beräknas utkomma om några veckor, kommer att handla om det som Danjel Andersson beskriver som ”den kanske viktigaste frågan i Svensk teater” – publiken.
– Brett handlar sista numret om den eviga frågan om kvalitet och kvantitet. Vi argumenterar för att man ska kunna prata om kvalitetsbegreppen, alltså i flertal, att varje producent, konstnär eller teater, borde formulera kvalitetsbegreppet inför varje produktion. Idag görs inte det utan framgång mäts bara i kvantitet, en lyckad föreställning är detsamma hur många som kom och såg den.
LÄNKAR:
Läs om tidigare nummer av Visslingar och rop och håll koll på det absolut sista här
Läs mer om publiken som begrepp i festivalen Perfect Performance’ programblad med Jaques Rancières artikel ”Den emanciperade betraktaren” (pdf)
Loading ...
