Voff Toril Solvang!Hundmänniska. Toril Solvang har skrivit och regisserat examensföreställningen Hundmonologer på DI. I den kommer Gud till jorden i form av en berner sennen.
Fördjupning [2008-05-29]

Voff Toril Solvang!

intervju. Det är examenstider på högskolor runt om och massor av nya teaterarbetare ska ut på arbetsmarknaden. Också Dramatiska Institutets elever ska lämna det trygga huset på Valhallavägen i Stockholm – men innan det är dags är det examensarbetsdags.

Nummer fastnade för Hundmonologer, skriven och regisserad av Toril Solvang, avgånselev vid dramatikerlinjen på DI. August Strindberg lät Indras dotter stiga ned till människorna för att konstatera att det är synd om oss. På DI är det i stället en hund som vill se hur vi har det. Och inte bara det: den är Gud.


Vad är Gud för hundras?
   – Gud är en berner sennen. Vi har tänkt att det ska vara en ras som hjälper men också observerar. Gud har valt att komma till oss som hund för att hundar kan se på människorna på ett medkännande sätt. Den undrar över vad vi håller på med och vill förstå oss. Men det var lite misslyckat att komma till jorden som hund. Det finns ju allergiker till exempel. Och just den här hunden dör i en hundkamp.


Oj, men dör Gud också då?
   – Nej, han hinner till och med med en epilog innan han far upp igen!


Är du en hundmänniska?
   – Ja, jag har vuxit upp med tre schäfrar men just nu har jag ingen egen hund. Det intresserar mig vad det är för relation man har till hunden. Det uppstår ju en kommunikation mellan människa och hund. Vi förstår varandra.


Hur förhåller sig personerna i pjäsen till hundar?
   – De har helt olika förhållningssätt. En blir kär i en hund, en annan känner sig förbisedd av sin familj på grund av en hund och är avundsjuk på den och så är det Doris som är djurrättsaktivist. Hon tror att hundar har ett sjätte sinne. Egentligen är alla karaktärerna aktivister, de försöker hitta en mening i att jobba för djuren. Det är en existentiell pjäs. Det är ganska vilsna människor som befinner sig på den blå planeten.


Tänker Gud som en hund i pjäsen?
   – Njaä, Gud tänker som en gud men använder allt som hunden kan, som att titta på en med hundögon så att den får som den vill, och det fungerar oftast.


Premiär på fredag, är det nervöst?
   – Ja, det är skitnervöst! Fast det är lite bättre i dag. Jag är ju dramatiker och har gått dramatikerlinjen på DI, men nu regisserar jag ju också. Det har varit en otroligt lärorik process, och jobbig, det är så mycket som händer på samma gång – och jag har fått en crasch course i regi. Jag har verkligen lärt mig något nytt varje dag!


Vad händer nu när du går ut?
   – Jag har ett projekt på gång i Norge, men det kan jag inte säga så mycket om. Och så kommer jag att skriva på egna grejer.


LÄNK
Dramatiska Institutet

Astrid Claeson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare