Ur vulkanens mun är ett skilsmässodrama som djupdyker i den snålhet och känslokramp paret Mats och Anna serverar varandra kort innan en sannolik skilsmässa. I desperation har de köpt en resa till Sicilien för att rädda ett äktenskap som är på väg mot avgrundens djup. Barnen är med och blir ofrivilliga vittnen till föräldrarnas utspel och sarkasmer. Anna skickar sex-sms till en nyfunnen flirt i Sverige; Mats kommer på henne och hämnas genom att grovhångla med en ung kvinna.
Anna spelas av Sanna Krepper som tillsammans med Christian Tomner även dramatiserat och regisserat dramat. Krepper spelar den frustrerade. förvirrade och osäkra Anna på ett utmärkt sätt. Hennes monologer förstärks och förtätas av ett synnerligen äkta agerande. Anders Hambreaus nära nog känslomässigt förstelnade version av Mats, är sann även den. Deras spel, där de även gör barnrollerna, ger mig inget att anmärka på. Det är något annat som gör att den högst tänkvärda och av puls vibrerande pjäsen, får mig att börja fundera på alternativa lösningar.
När Anna, jag vet inte vilken gång i ordningen, svarat på sms, längtar jag desperat efter ett tokutbrott från Mats. Att han ska slänga mobilen i tiljorna så flisorna flyger och att det ska bli någon form av, ja faktiskt, teatralisk uppgörelse. Det händer inte. Istället får vi vänta många sms-plipp innan han får sin bittra revansch.
Huruvida romanen Ur vulkanens mun tar sig an maktbalansen mellan Anna och Mats, känner jag tyvärr inte till. Men här tas udden av Annas kval och vånda till förmån för Mats, då hans svårighet att visa känslor, avslutningsvis ges stor omsorg. ”Same, same”, tänker jag och önskar ett helt annat slut. Till Annas fördel.