I baren på Trädgår’n tungkysser en enarmad äldre man sin betydligt yngre, blonderade flickvän. En mager man med dreadlocks, skägg och klänning hänger bredvid. Mitt ibland oss står John Waters, aka the pope of trash, som precis har avslutat sin show.
Den oberoende filmindustrin blöder i finanskrisens kölvatten och en av orsakerna till att legendariska regissören Waters förärar Europa denna show är svårigheterna att finansiera det kommande filmprojektet, julfilmen Fruitcake.
Med sitt distingerade yttre, iförd elegant kostym och välansad pennstrecksmustasch, påminner han om en medlem i the ratpack. Men skenet bedrar, whiskyn är ersatt av poppers och damerna av Waters stjärnaktris, den enorma dragdrottningen Divine.
Konceptet är klassisk ståupp, men Waters själv föredrar att kalla det vaudeville. Han hade helst sett att showen inleddes med en naken jonglör med erektion, men det sprack. Med sina filmer som röd tråd guidar han oss i den dåliga smakens universum.
Vi får följa med till uppväxten i hemstaden Baltimore, där alla hans filmer också är inspelade, och mötet med karaktärer som den lokala strippklubbens butch Zorro, påfallande lik Johnny Cash. Det blir också en del filmhistoria. En av Waters favoriter är exploitationproducenten Kroger Babb som såg till att en ambulans stod parkerad utanför biograferna, av praktiska såväl som marknadsföringsmässiga skäl.
Politiken är också central. Waters förespråkar själv inte homoäktenskap utan betraktar sig själv som ”gayly incorrect” och ser det som bögens privilegium att slippa gifta sig. Däremot menar han att skilsmässor för heterosexuella borde förbjudas. Det blir också exposéer i udda sexuella böjelser, däribland ”sploshing”, sexuell attraktion till mat, något han uppmuntrar med repliken: ”En kanelbulle kan inte våldtas”.
Det hela blir inte sämre av att han visar prov på imponerande insikter i svensk kultur – från Kristi brud, som han menar skulle utgöra en perfekt roll för en dragdrottning, via Mai Zetterling till Ingmar Bergman. Själv går han under smeknamnet ”the prince of puke”, men utnämner snabbt Bergman till kung i kategorin med hänvisning till dennes explicita användande av kroppsvätskor.
John Waters är en estradör av Guds nåde. Han är inte bara vansinnigt rolig och intelligent utan präglas också av en hjärtknipande kärlek till freaksen, avvikarna, de perversa. En kärlek han bevisar med att signera våra skinkor i baren efter föreställningen.
FAKTA OCH LÄNKAR
Kolla in John Waters filmografi på IMDB och läs mer om honom på webbplatsen Dreamland News.
Bonusinformation: den urvattnade musikalversionen av Waters film Hairspray har premiär på Chinateatern i Stockholm i september, med bland andra Rolf Lassgård, Helena Bergström och Morgan Alling i rollerna.
Loading ...
