We will rock you är musikalen baserad på några av de många hitlåtar från brittiska bandet Queen. Dom bildades 1970 och blev med sin karismatiske frontfigur och sångare Freddie Mercury ett av hemlandets mest inflytelserika band, kända för sin musikaliska mångsidighet och sin förmåga att få med sig publiken under konserter.
Vilket perfekt underlag för att skapa en musikal, tyckte Ben Elton och skrev en fiktiv historia utifrån musiken som utspelar sig ett par hundra år in i framtiden. Anders Albien har på ett häpnadsväckande sätt översatt och anpassat text och dialog till nutid och Sverige. Det är fyndigt och en och annan känga delas ut.
På planeten Ga-Ga styr Killer Queen (Tina Leijonberg) invånarna med järnhand. Alla tänker lika och ingen får för egen maskin utöva musik. Men det finns några som sticker ut. Galileio (Bruno Mitsogiannis) citerar ofrivilligt låttexter som han får via drömmar och plötsligt tar olika rockposer över hans kropp och han far omkring virvlandes, juckandes och headbangandes.
Legenden säger att någon gömt undan instrument på planeten E-bay (jorden) som bara uppenbarar sig för den utvalde. Rebellrörelsen Bohemians ledare Brit (Henrik Orwander) inser snart att Galileio är mannen som ska återföra rocken till världen.
Koreografen Arlene Phillips verkar ha haft ”dansa din djävul” som motto. Det är vilt och det är vackert. Och Tim Goodchild har lekt fram kostymerna. Han blandar friskt med nitar, kilt och Dressmankostymer. Alla verkar vara dressed for success.
Åh Boy George vilken snuskigt skicklig rockstjärna Bruno Mitsogiannis är. Med en pipa som funkar på både ballader och stenhårda rockpartier rockar han fullkomligt röven av mig. I want it all och hoppas detta är en kille vi kommer att få se och höra mycket av i framtiden. Henrik Orwander ger mig bra vibrationer när han med grottliknande manér spänner runt i olika kung fu fighting-poser.
Och när Anna Lidman hyllar förtidigt bortgångna stjärnor som Elvis, Marley, Lennon, Joplin, Corbain, Jackson och Mercury då får jag för första gången både ståpäls och fäller en liten tår. Andra gången håren reser sig på armarna är när Brian May (gitarrist och grundare av Queen) kommer in i slutet av premiärföreställningen och river av några bonusriff. It´s a kind of magic.