West End i Göteborg

Jag var på en internationell konferens för scenkonstkritiker för några veckor sedan. Det stora debattämnet var våld på scen. Både en och två delegater hävdade att Sarah Kane i princip har förstört all teater och skrämt bort publiken för evigt. På allvar!
   Härom dagen kom jag osökt att tänka på den där lätt absurda debatten. Jag var nämligen på Staffan Aspegrens version av Sweeney Todd på Göteborgsoperan. Ni vet, den makabra Stephen Sondheim-musikalen om den oskyldigt dömde barberaren som återvänder till London för att bokstavligen skära halsen av sin sadistiske domare och alla andra som råkar titta förbi rakbaren.
 
Våld är alltså en förutsättning för hela historien, fast den är skriven när Kane gick i blöjor, minsann. Morden illustreras på ett snällt men tydligt sätt. Ett rött ljus sveper över scenen likt en stor lie. Det fungerar i all enkelhet, precis som uppsättningen i stort.
 
De stora rollerna görs av artister som flugits in från West End London. De backas upp av Göteborgsoperans kör och orkester. Alla medverkande jobbar på samma plan – inget orkesterdike här inte.
   Föreställningen har ett bra driv och känns naturlig, om man alls kan använda det ordet i musikalsammanhang. Av den enkla anledningen att Sweeney Todds essens är väldigt londonsk, och alltså kommer bäst till sin rätt på engelska. Rosemary Ashe som mrs Lovett är till exempel suverän med sin obetalbara cockney.
 
Ja, naturligtvis snackar vi snygga sånginsatser också. Michael McCarthy i huvudrollen har en mäktig, distinkt röst och ett intensivt uttryck som får mig att glömma Johnny Depps ansikte från vita duken. Okej, nästan i alla fall. Och Rachel Barrel är en riktig Julie Andrews-lärka – perfekt som dockflickan Joanna.
 
Den murriga, avskalade helheten framhäver de medverkandes kvaliteter på ett föredömligt sett. I publiken satt en hög svenska musikalartister, som säkert passade på att lära sig ett och annat. Inte för att vi ligger långt efter – men en viss klasskillnad kan man inte låta bli att notera när man ser West End-folket in action.