Leonard Bernsteins klassiska Romeo och Julia-historia i gängmiljö, West side story, tillhör med sina evergreens en av våra mest självklara underhållningsgiganter. Med rätta – få musikaler lyckas på samma sätt som West side story förena en fantastisk låtskatt med ett fungerande libretto. Här finns massor med spännande möjligheter till gripande och engagerande underhållning för den som vill och vågar. Norrlandsoperan och regissören Staffan Aspegren är goda förvaltare av Bernsteins verk – men knappast våghalsiga.
Scenbygget, signerat duktiga scenografen och kostymdesignern Elisabeth Åström, andas futurism och har tydliga kopplingar till expressionistiska konstnärer som Klee och Kandinsky. Det är färgstarka kuber, pippigula trianglar och intrikata geometriska brytningar. Tillsammans med ensemblens tidlösa klädsel – jeans i första akten och kostymer i andra – lyckas Åström skapa ett neutralt tidsrum med pjäsens 50-tal endast försiktigt antytt i scarves och hattar. Ett upplägg som accentuerar det eviga i musikalens teman – stor kärlek och utanförskap – på ett effektivt sätt.
Musikaliskt är Frida Jansson, i rollen som Maria, musikalens stora behållning. Janssons operaskolade röst är ett friskt avsteg från Disneyfiering inom musikalvärlden och ger en spännande fräschör till Marias repertoar. Philip Jalmelid som Tony är med sin starka och själfulla röst också han en duktig sångare, om än något mer konservativ i sitt uttryck. Sett utifrån rollprestation står han dock i en klass för sig; han lyckas på ett föredömligt sätt fylla Tony med själ och hjärta utan att bli övertydligt teatral. En självklar framtida stjärna!
Många stabila insatser alltså. Ändå önskar jag att regissören Staffan Aspegren vågat mer, bemödat sig om att hitta andra, mindre konventionella ingångar i verket. Att han utnyttjat det faktum att musikalens starka låtmaterial faktiskt ger ett generöst utrymme till att ta ut svängarna lite mer i själva berättandet. Jag ser ingen vilja till att säga något nytt, ingen verklig nyfikenhet. Det är väl genomfört, säkert – och ganska ointressant. Norrlandsoperans West side story är habil version av Bernsteins klassiska musikal. Inte mycket mer.
Se också Nummers webb-tv om West side story
’
Loading ...
