FEBRUARI
Ingen vår i sikte, utom på regionens teaterscener som tjuvstartat med den äran. Ett uppskattat gästspel av Paula Stenströms Jag var en beauty på ung scen/öst fick inleda. Tätt följd av Östgötateaterns Skandinavienpremiär för Simon Stephens krigsdrama Motortown i Tereza Anderssons regi. Välspelat, men distanserat om en engelsk före detta Iraksoldats psykiska sammanbrott efter återkomsten till London.
Därefter återigen ung scen/öst och heldagsevenemanget FEBER!!!, en kulturfestival för miljön: “Jorden har feber och ung scen/öst försöker finna bot”.
Många bäckar små – åtminstone försöker man leva som man lär och satsar stenhårt på att göra sina arbetsvanor energisnålare (sortera, släcka lampor, återvinna scenografier) – friskt greppat. Och så flög Nils Holgerssons underbara resa förbi lilla Malexander på turnéstart en vinterhalkig berättarkväll – landsbygdens teatrala dimensioner hör sällan till de påkostade, men lever alltjämt. Både av egen kraft och med hjälp av Riksteatern.
En vecka kvar och höjdpunkterna återstår: Doktor Glas och Utvandrarna. Härligt!
MARS
Och har inte vintergäck och snödropp tittat upp än kan man Få spader. Förslagsvis i Boxholm. Med 4:e teatern från Västerås och en skruvad kavalkad från arbetslivet. Eller bara ha det Trevligt och bra lite varstans i regionen med Åsa Asptjärn, Gertrud Larsson och Miss Li.Fast först bör man nog ta sig till Sagateatern i Linköping och fördjupa sig i Riks Dramas version av Jean Genets Jungfruleken och släppa in Strindberg och moment: teaters Dödsdansen.
Jo, medges, kan bli knepigt med planeringen. Men, det gäller att pricka in godbitarna. Som att ung scen/öst sjösätter I skuggan av fläskberget av Christian Augrell och Östgötateatern Trettondagsafton och att långköraren Jag är min egen fru med Björn Kjellman ger sig ut på turné.
Och apropå Shakespeare, så presenterar gruppen Komprimerade Dramatiska Teatern sin Sveriges Historia, tusen år på Kulturkammaren i Norrköping – på 100 minuter! Och Marcus Birro återkommer med sin succéföreställning LIVE – Norrköping kan för övrigt skatta sig lycklig över sin Kulturkammare. Barnteater varje söndag och blandat program över det hela – musik, teater, poesi, cirkus …
APRIL
Och massor av knopp i håret. Plus den globaliserade arbetsmarknaden i Den polske rörmokaren och de stora frågorna kring livet och döden i Oscar och den rosa tanten av Eric-Emmanuel Schmitt – en författare som gav mersmak efter Östgötateaterns uppsättning häromåret av Besökaren.
Vidare med dragshow från New York, HIV-drama i Norrköping (… efter Fredrik), dans och musik från Irland och Sydafrika, poesiaftnar, berättarkvällar … och en avstickare till barnteaterfestivalen i Kalmar och till clowniga Romeo och Julia med 1 2 3 Schtunk på besök i Västervik. Vem vill inte bli kulturskållad som en råtta?!
MAJ
Är som alltid lika välkommen. Även med Östgötateaterns sista vårpremiär: Dissocialia av brittiskt svartsynte (och rolige, som i The lying kind) Anthony Neilson. “En mörk och skrämmande saga för vuxna” – vilken tur att sommaren har lättare moln i sikte!