Öppet brev till Mikael PersbrandtYlva Lagercrantz Spindler tar det säkra före det osäkra och satsar på sommarteater inomhus. Som Pride på Stockholms Stadsteater. Fr v: Alexander Stocks, Eva Rexed, Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke
Fördjupning [2010-05-12]

Öppet brev till Mikael Persbrandt

sommarteater 2010. En rätt vanlig åkomma bland svenska teaterarbetare sommartid är en släng av lokalpatriotism. Man åker helt enkelt till sin hemtrakt och sätter upp en pjäs. Nummers redaktör och teaterkritiker Ylva Lagercrantz Spindler tycker att det är dags för Mikael Persbrandt att göra detsamma.

Plötsligt stod den bara där, en småskalig men ändå fullgod amfiteater. Bland månghundraåriga tallar och med en hänförande utsikt över Baggensfjärden och bara ett stenkast från de anrika gamla friluftsbaden, för övrigt några av Östersjöns bäst bevarade.

Fantasin började gå på högvarv. Vilken fantastisk sommarteater skulle man inte kunna framföra här? Malena Ernman sjungandes Till havs rakt ut över vågorna, Orestien som ett kammarspel iscensatt av Malin Axelsson. Eller varför inte Lars Noréns Stilla vatten lakoniskt framviskad med repliker som små kliande myggstick i sommarnatten? Äntligen skulle drömmen om en seriös sommarteater för grannarna, vars enda erfarenhet av stark dramatik annars är när börsen faller med 0,01 procent, kunna bli verklighet.


Eftersom jag råkade vara föräldraledig när scenen byggdes 2008, så hade jag också tid att engagera mig i den sovande törnrosascenen som nu stod där, oinvigd och jungfrulig. Och som visade sig vara byggföretagets mutgåva till kommunens innevånare för att vi skulle gå med på att de fick bygga brackiga privatbostäder på den kulturminnesmärkta marken.
  
Redan efter första mötet med föreningen som startades för att gjuta liv i scenen grusades mina förhoppningar. Det var uppenbart att våra visioner om teatern gick isär. När den före detta skådespelerskan sedan föreslog att vi skulle bjuda in en av ”byns” storkändisar, Carola, att inviga scenen, och en annan att man skulle engagera kyrkan i verksamheten, så insåg jag att min dröm om en svart och smal sommarteaterscen i Stockholms innerskärgård aldrig skulle bli annat än stilla vädjan.


Nu kvarstår bara hoppet till ortens nyinflyttade lokalförmåga, Micke (Persbrandt). Så folkkära Micke, vad sägs? Vill du komma till Badholmen och inviga scenen med förslagsvis en av dina ännu inte erövrade titelroller, rollernas roll för alla manliga skådespelare? Jag talar förstås om Hamlet. Kanske rentav otippat i regi av en (ung) och genusmedveten regissör som Farnaz Arbabi? För vem vill se Bamse och hans vänner när sommarnattens svarta leende viskar svärta och synd?


Ylva Lagercrantz Spindlers sommarteatertips (under påfyllning)

La finta giardiniera, Drottningholms slottsteater
Vad vore en sommar utan en magisk natt på Drottningholms slottsteater? Därför måste jag, i likhet med flera av mina kolleger, också tipsa om en av teaterns uppsättningar med levande ljus (nåväl, i varje fall väldigt naturtrogna) i kandelabrarna. Varför inte Mozarts opera i tre akter om ett riktigt tilltrasslat sommarbröllop? Svart teater? Inte precis. Spelas: 30/5 – 13/6.

Sprätt Hönskabaret, Dieselverkstan (Nacka)
Med alla tre barnen går jag förstår som gammal bonddotter och numera Nackabo på Zebradans föreställning Sprätt Hönskabaret (koreografi och koncept: Su-EN). Spelas: I parken framför Dieselverkstan lör 12 juni kl 13 (fri entré).


En midsommarnattsdröm, Döda fallet, Ragunda
En midsommarnattsdröm på teaterscenen sommartid är lika självklart som sill och snaps på midsommarbuffén. Och hur suggestiv låter inte platsen ”Döda fallet”? Så i likhet med Nummers Malin Palmqvist lägger jag raskt Karl Seldahls uppsättning med bland andra pappa Sven Wollter, Kim Anderzon och ”löst folk från byn” i min sommarteatershoppingkorg redan nu. Spelas: 25/6 – 29/7.


Pride, Stockholms stadsteater
Sugen på lite svart synd i sommar? Då ska du se Alexi Kaye Campbells drama som kritikerhyllades vid premiären på Royal Court Theatre 2008. Här i regi av Gerhard Hoberstorfer och med bland andra Nummerfavoriten Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke i rollerna. Ett måste för alla teateranglo-, homo- och heterofiler.
Spelas: 29 juli – 2 september.

Avignonfestivalen i Frankrike
Kanske, kanske i år i varje fall. Men liksom för min kollega på redaktionen är Avignonfestivalen mer en skimrade dröm än verklighet när man har småbarn. Men jag vågar ändå tipsa alla som kan ta sig dit för att spana artister som Christoph Marthaler, Josef Nadj och Gisèle Vienne . Eller bara hänga i barerna i Avignon. Festivalperiod: 7 – 27/7.  


Tokalynga Flying Theatre Festival, Teater Albatross
Trogen min linje att falla för fantasieggande namn kan jag inte heller motstå en sommarteaterfestival som äger rum i halländska Tokalynga. Men mer för den kollektiva gemenskapen (man bor och lever tillsammans med artisterna på Tokalynga teaterakademi). Och inte minst för innehållet, i år är med korta och koncisa temat ”riktigt bra teater”. Festivalperiod: 6 – 8 augusti.

Kvinna klädd i solen, Stockholms stadsteater
Så här i valupptakten måste jag slutligen tipsa om ännu en premiär på Stockholms stadsteater, även den tryggt under tak, Louise Boije af Gennäs pjäs om en framgångsrik kvinnlig politiker med lätta drag av Miljöpartiets Maria Wetterstrand. En perfekt förfest för alla politiskt aktiva. Spelas: 20/8 – 11/9


Läs fler sommarkrönikor och sommartipslistor här
 

Ylva Lagercrantz Spindler

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare