En diva med rätt att sjunga

Ulrika Tenstam är fantastisk som Zarah, med en magnetisk karisma och levande, skälvande mörk röst. När hon tittar ut över publiken och säger ”jag älskar er”, tror man verkligen på henne.
   Olle Persson som Zarahs skådepelarkollega lyckas matcha Tenstam. Hans mjuka, lyriska röst skapar en känslig stämning i kontrast till hennes mer barska framtoning. Vissa av de mer kaotiska körscenerna blir däremot obegripliga, främst för att texten inte går fram.
   Musiken lyfter fram berättelsen utmärkt, mycket låter som om det vore skrivet på 40-talet fast det är nyskrivet. De dystra, gråa väggarna med sin tunga järndörr understryker den hotfulla tid som Zarah Leander lever i och lyfter fram Camilla Thulins färgmättade kostymer.
   Får då gåtan Zarah sin förklaring i denna opera? Nja, inte riktigt. Vissa scener visar hennes världsfrånvända sida, hon ligger oberörd i sitt eleganta badkar med ett champagneglas i handen medan nazisterna härjar på gatorna runt omkring. Samtidigt verkar hon i andra scener bry sig om sina judiska vänner. Att hon lockades till det tredje riket av pengarna och publikmassorna förstår man, men varför just hon? Vad var hennes drivkraft? Hela historien om Zarah Leander återstår fortfarande att berätta.