Efter beskedet att Anna Takanen blir teaterchef på Stockholms stadsteater är det bara att gratulera Benny Fredriksson samt alla stockholmare till en lyckad rekrytering! Så sent som i fredags såg jag henne leda säsongspresentationen på sin nuvarande arbetsplats, Göteborgs stadsteater, och inspirerades då till många Göteborgsbesök det kommande spelåret. Anna Takanen har under sina nio år som konstnärlig ledare på Götaplatsen profilerat teatern som en spelplats för det nyskrivna dramat, för en mångfald av röster från det samtida Sverige, för uppkäftig och politisk scenkonst och som en arbetsplats präglad av jämställdhet.
Särskilt minnesvärda under hennes ledarskap har kanske uppsättningarna på Nya Studion varit. Elfriede Jelineks explosiva Babel i regi av Mellika Melouani Melani och Carolina Frändes provokativt feministiska Crime Scenes är två upplevelser jag blivit rent lycklig av. Också på Stora scenen har publiken fått sina utmaningar. Frände stod där för den experimentella En helt god kvinna. Det intelligenta homots guide till kapitalism och socialism med en nyckel till skriften var ett vindlande Tony Kushner-epos om en modern familj och dess tentakler (bland annat med Anna Takanen själv i ensemblen). I höst ser jag fram emot I Annas garderob om Sigmund Freuds dotter Anna i Suzanne Ostens regi. Så har publiken också fått vänta på sin Godot, roats av språklekarna i Pygmalion och följt Carin Mannheimers damer I sista minuten. Jag håller tummarna för att Göteborg hittar en konstnärlig kraft som kan förvalta och utveckla Takanens samt före detta vd:n Ronnie Hallgrens värv.
På Stockholms stadsteater får en ensemble, som har haft det oroligt sedan Eirik Stubø i våras beslutade sig för att ta klivet till Dramaten, äntligen möjlighet till välförtjänt lugn och arbetsro. Utmaningen för Takanen blir att där samla och organisera en ensemble, lika lojal men ännu större än i Göteborg, att hitta en konstnärlig profil och samtidigt erbjuda både brett och smalt på Kulturhusets alla små och stora scener. Om jag får ge henne ett ödmjukt råd skulle det i så fall vara att sänka produktionstakten något. I nuläget spottar teatern ur sig så många premiärer att varken skådespelare, publik eller kritiker riktigt hinner andas mellan varven.
* Läs också notisen om Anna Takanens nya jobb.
Loading ...
